Oj då, Det va ett tag sen man skrev här inne ja.. Över en månad sen, Men ser att folk fortfarande är inne och besöker och det är ju skoj alltid. :) Hehe..

Vet inte riktigt vart jag ska börja, Har hänt så otroligt mycket den sista tiden..

Egentligen vill jag inte skriva ngt här heller men känner att jag vill kunna gå tillbaka när Syrsan väl kommit ut till oss och gå tillbaka och kunna läsa om tiden vi haft och fortfarande har helt enkelt.

Ska försöka få ihop några rader iaf..

Det hela började natten mot den 28 Oktober, Jag vaknade och upptäckte att jag blödde en massa klart blod. Skrek efter Jocke som hoppade upp, kastade sig på telefonen och ringde ambulansen.. Dom kom och körde oss in till CSK, Sjukhuset här i Kristianstad. Där gjordes det 3 ul och sen skickade dom oss ner till Lund eftersom jag bara va 24+0 och dom inte tar emot på csk om ngt skulle hända, Då är den bästa vården i Lund.

Väl där nere så gjordes ytterliggade ett par ul och där konstaterades det att jag inte skulle kunna föda vaginalt. Fy som jag grät, Dom förklarade att min moderkaka hade "trillat" ner på höger sidan och sen även över mynningen. Så jag har alltså vad dom kallar totalt moderkaks framfall..

Vissa kan gott och väl föda vaginalt om man har detta då moderkakan kan "dra" tillbaka sig i takt med att livmodern växer men i vårt fall där den ligger över 4-5 cm så går inte det. Så vi kommer att göra ett kejsarsnitt. Min största fasa! Men vi har fått en hel del information om hur allt kommer gå till, före, under och efter och det har underlättat en hel del även om man är orolig iaf. Känns så trist att inte kunna föda vaginalt, Men så länge vår pojk mår bra så spelar det ingen roll..

Vi va inlagda i Lund i 5 dagar, under tiden där ännu fler ul, dropp och andra mediciner.. Blödningen upphörde så fick lov att åka hem. Och gud vad skönt det va, Men oron knagde i bakhuvudet och man försökte att leva på som vanligt, Men hela vår vardag va upp och nervänd. Vi åkte in och ut på sjukhuset för ul, undersökningar, samtal osv..

Den 22 November fick jag ytterliggade en blödning och det bar iväg med ambulans igen till csk, Fick medicin i vanlig ordning och blev inlagd igen.. Mindre kul men vad ska man göra liksom? Man får försöka se det positiva i det hela även om det är svårt.

Höll sig rätt lungt dagarna jag va där inne, Allt såg bra ut på undersökningarna och ul och så. Dom gjorde även en viktuppskattning på syrsan ena dagen. :) 1259 gram cirka vägde han den 29 November. Vår pojke växer på bra och har inga problem med sin tillväxt, Så himla skönt. :) Sf måttet låg på 28 cm där med, Större än jag hade när jag va gravid med Mathilda i den veckan. :p haha..

Men på kvällen den 30 November så fick jag ytterliggare en blödning, Tredje gången nu. Då kände jag att nu orkar jag inte mer, Men med stöd från våra nära och kära och pepp från alla håll så orkar man. Blev ner till Lund igen då dom inte hade någon plats på neonatalen på csk, Suck. Men personalen är så trevliga nere i Lund och dom skrattade när dom fick syn på en och sa, Välkommen tillbaka Emma. MEn vi skulle ju inte ses mer, haha.. :)

Åter igen medicin och så, Nya undersökningar och diverse. Stannade i Lund tills i Fredags den 2 December för att där ifrån åka hem på permission och ÅH vad underbart det va att få komma hem till mina underbara, sova i vår säng, ligga i vår soffa, ja ni fattar..

Igår va vi inne på csk igen för ny undersökning och nytt ul. Det såg bra ut, syrsan har det bra och det är det viktigaste just nu.

Vi fick lite ny information kring allt som hänt osv, Dom har tydligen redan varit på väg att snitta mig ett par ggr eftersom det varit så turbulent men vi är så otroligt tacksamma att dom inte gjort det.

Idag Tisdag de 6 December är vi 29+4 veckor, Alltså inne i vecka 30! Inte många veckor kvar nu. Dom kommer att lägga ett snitt på oss i vecka 36+ någon dag så vi hoppas ju innerligt att vi klarar oss dit, Men sjukhuset säger att vi ska vara glada om vi når vecka 32-34. Men varje dag är värdefull och vi tar vara på varje dag.. Just nu väntar man bara att jag ska få en så pass bra blödning där dom känner att nu går det inte längre. Jag har ju ändå blött i mer än fem! hela veckor nu, Förvisso kommer det bara ut gammalt blod mellan gångerna då det kommer färskt men det är inte så bra det heller..

Jag är fortfarande hemma, Ligger mestadels i soffan eller i sängen och kollar tv/film, Löser korsord osv.. Får inte göra något ansträngande alls. Är så himla glad att Jocke sköter hela hushållet och allt därtill utan minsta gnäll..

Detta må vara jobbigt för mig, men den som har det jobbigast är ju faktiskt Jocke. Jag tror det iaf, Med tanke på att han står helt vid sidan om, Han är helt hjälp och maktlös. Kan inte göra annat än "titta" på eller hur man ska uttrycka sig. Mathilda har med mått lite dåligt pga detta men vi är som starkast tillsammans och vi har tagit oss genom denna biten och klarar sista biten med. Detta är vår vardag just nu känns det som, När syrsan väl är ute och vi återgår till en normal vardag och allt som hör där till finns runt hörnet och vi längtar så.

Säker på våra känslor och vår kärlek till varandra och i vårt förhållande har vi varit hela tiden, Men nu! Nu är vi starkare än någonsin, ännu mer sammansvettsade och vet verkligen vad vi vill. Det är inte bara förhållandet i sig som blivit starkare utan även Jocke och jag som personer. Jag älskar den mannen så ord inte räcker till, Jag vet att jag hittat hem.

Jocke, Jag, Mathilda och syrsan. Det är vi, Vår familj. <3

Finns inge finare än dom..

Ja detta är väl vad som hänt i stora drag.

Förlåt om det blev lite långt, Men detta är som sagt skrivit för att jag/vi ska kunna gå tillbaka senare och läsa.. Det kan vara svårt att hänga med vissa dagar så.

Men ha det bra alla.

 

Ida

6 december 2011 11:12

Vet hur de är att gå och vara orolig jag gick och var orolig från vecka 18 då dom hitta läpp-käk och gomspalt på vår lille sen att han fattades höger underarm så blev massa fostervattens prover osv. sen rätt vad de var så såg dom att han inte växte som han skulle vecka 35+6 var jag på UL för att kolla om han vänt sig rätt då blev dom oroliga för helt plötsligt funka inte moderkakan. Så blev inlagd kl halv 8a på kvällen kom UL-specialisten och sa att imon bittig blir de akut/planerat kejsarsnitt. För dom inte visste hur länge han skulle överleva. De är obehagligt att göra ett KS men redan 3 dagen kunde jag gå och stå normalt. trodde det skulle vara värre än de är att göra de. Och i sånna här situationer lär man sig vad riktigt kärlek är. Klarar man gå igenom en sån jobbig period tsm då är de menat att man ska vara tsm :) Hoppas allt kommer gå bra för er och den lille :))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Vi haft idag va? Så underbart att solen är tillbaka igen, Tycker ni inte? :) Har intagit soffläge nu med ett glas sockerdricka. Ikväll är de Criminal Minds - Beyond Borders med. Det är bra faktiskt, Men de vanliga Criminal Minds är nock ändå snä...

Då vart det Måndag igen, Och vad gör jag? Jo går upp kvart över fem idag för en viss herr Sebastian ropade. Nu sover han dock gott igen, Jäkla unge. Haha. :) Inte lönt för mig att försöka få någon mer sömn innan jag lämnat barnen idag. Ska börja ...

Jag kom i säng runt 01 inatt och 05:23 vaknar jag av att Basse ropar maaaaaaamma. Mindre roligt det men jag får skylla mig själv som kom i säng så pass sent, Jag gjorde iaf en flaska välling till honom och han har nu somnat om men jag då?! Nej. Jag b...

Jajamen, Jocke drog iväg med de stora barmen för att fixa lite på bilen samt laga punkteringen på Benjamins cykel. Jag och Basse myser på här hemma, Dock vilar han en stund nu så jag dricker en kopp kaffe med Maria. Ikväll står de mys på schemat...

grannen på en kopp kaffe och litta skitsnack! Va skönt att få pratat lite, Tror vi båda två behövde det faktiskt. Ska snart ta tag i hemmet och rymma undan lite och dammsuga av innan jag ska förbereda middagen. Idag blir de spagetti och köttfärss...