Åh jag blir så varm i hela kroppen när det är sådant här väder, Jag tror nog jag våga rmig på att säga att våren verkligen är här. Så himla glad blir man, Sol och blå himmel. :)

Mathilda och Jocke är iväg och lämnar tillbaka bilen nu, Benji sover och jag håller på att städa har bara en liten avstickare. :p hehe.. Ska strax fortsätta så jag blir klar. Trist att städa men ack så skönt att göra det utan att ha två lunsar här hemma runt fötterna. :p haha.. Nej dom är så hjälpsamma men jag tycker om att städa på mitt vis så brukar skicka iväg dom stora när jag vill röja rejält. 

Idag blir det annars en lugn dag med massa mys för mig och barnen, Jocke ska iväg till Pernilla och Mattias för att spela med Mattias, Dom ska ha tv-spels helg. :p haha. Dessa grabbar alltiså. ;) Nej men skönt att få komma hemifrån lite med och hitta på ngt. Nästa gång är det min tur. :) 

Nej nu får jag fortsätta annars blir man lätt sittandes här. Men ha det bra alla.

emma , -

familjen. <3 

Sitter och tänker lite på allt vi varit med om egentligen när det gäller graviditeten med Benjamin. 
Det är så otäckt när man tänker tillbaka, Det vi stod ut med, ovissheten, oron, hur skulle allt gå, Ja allt egentligen..

Det började ju 24+0 och han kom ut med akut kejsarsnitt 31+2, 6 veckor och 2 dagar va jag i stort sätt helt sängliggande och kände mig totalt handikappad, Jag ansågs vara okapabel att ta hand om Mathilda, Och jag fattade inte varför dom sa så då, Men nu när man ser tillbaka så förstår jag. Jag bara låg i sängen eller på soffan, Fick enbart gå upp på toaletten. Fick inte bära något, Inte laga mat, behövde hjälp med att duscha/bada. Jag fick inte anstänga mig det minsta. Det va tuffa veckor men jag är så glad att vi berättade allt för Mathilda i den mån hon förstod så hon inte kände sig bortglömd på något vis. Det va hon och Jocke, Jag mest bara va som ett spöke runt dom även om jag va närvarande. Jag är oehört tacksam att jag hade och har Jocke vid min sida, Jag vet inte hur det gått annars. Det va tuffa veckor med många prövningar och påfrestningar på vårt förhållande men där stod vi, tillsammans och starkare än någonsin. Vi tog oss genom dessa veckor. Sen kom nästa rusch när det bestämdes att Benjamin skulle ut, Och det skulle gå fort. 20 min hade jag på mig att förbereda mig, Jocke va hemma med Mathilda. Men han hann in till sjukhuset och fick ta emot Benjamin. Ovissheten när jag vaknade va hemsk, Benjamin föddes 14:32 och när klockan va 20:55 fick jag träffa honom för första gången. Många timmar! Vi tog minut för minut men han va stark vår gosse. Det gick fort fram och vi va berädda på bakslag i olika former men vi klarade det, Benjamin klarade det! Jag är så jäkla glad att han är fullt frisk och att vi enbart behövde bo på sjukhuset 3 veckor med honom sen hem med hemsjukvård.

Jag tackar min stjärna att jag fått två fullt friska och välmående barn.
Mycket kel, pussar och bus varje dag. I snart 4 år har jag alltid gått in tyill Mathilda innan jag själv gått och lagt mig och gett henne en puss i pannan, Likaså med Benjamin i 3 månader. Kommer man någonsin sluta göra det? Jag tror inte det iaf.

Jag älskar er mina guldklimpar!
<3
Benjamin ca 4 veckor på denna bilden.