Alla inlägg under juli 2015

Av Emma Andersson - 27 juli 2015 20:13

hantera vissa känslor kan va svårt!
Man får höra något som dkakar om allt, Det kan gå illa men också väldigt bra! Idag fick jag reda på att en nära mig råkat ut för något hemskt, Inlagd på sjukhus osv.. Förra gången detta hände så slutade det bra men gör det denna gången med? Jag hoppas och väljer att tro det iallafall.
Men man blir ledsen och nere och känner att man inte riktigt vågar andas försen man fått positiva besked!

Annars då, Jo jag jobbar på och kämpar mig upp mot ytan igen. Det går framåt även om man får vissa bakslag. Men det är på väg.

I veckan så åkte vi till Kreativum i Karlshamn med barnen, Det va mycket uppskattat av både Mathilda och Benjamin. :) Besökte även det intill liggande huset med exotiska djur. Det va spännande även för Sebastian. :)

Jag och Jocke har varit iväg och partajat lite med, Va skönt att komma ut lite. Nu blir nästa gång den 29 Augusti när jag fyller år. Då står det räk frossebuffe och Joddla med Siv på schemat. :D Ska bli kul.

Skolan drar snart igång igwn, Ska bli skönt att komma tillbaka faktiskt. Sen börjar ju Mathilda 1:an och Benjamin dagis nu med. Basse ska skolas in på dagis med, hjälp! Vår lille kille blir 1 om bara knappt 2 veckor, Helt galet. Vad hände. Haha..

Nej nu ska jag återgå till mitt tv tittande en stund innan jag ska spela lite wow hade jag tänkt. Men ha det så bra så hörs vi.

,-emma
...en dag, en dag...

Av Emma Andersson - 22 juli 2015 09:52

kommer jag upp från mitt fall.
Har avverkat ett par samtal med som jag skjutit på pga hur jag mått men nu när de är gjorda så känns det lite lättare.. vissa saker är jobbiga att prata om och det märkte jag igår när vi pratade om det, Men det behövdes då vi gått tunt ämnet flera år. Mycket av trycket i bröstet släppte och jag kände hur paniken i kroppen sköts lite längre bort. Jag har iaf bestämt mig för att ta tag i den dära samtalskontakten vi är berättigade via bvc sen Benjamin föddes. Då fick Jocke och jag 10 ggr var. Jag har många saker jag tror jag bearbetat och släppt men jag har insett att det inte är så. Som tillexempel så har jag fortfarande inte fötstått hur illa därran Benjamin va när han föddes, Läste genom hans papper igen. Ingen andning, 3 hjärtslag i minuten, 12 minuter för att få igång honom och lyckas sätta in respiratorn, läget kritiskt, nöd dop?, samtal med föräldrarna om läget och att barnet mest troligt har en grav permanent hjärnakada. Så står det bland annat. Men Benjamin förbryllade läkarna både i Lund och i Kristanstad. Efter 22 timmar vaknar Benjamin och sliter bort respiratorn och drar de första andetagen, Många röntgen görs för kontroll av hjärta/lungor och hjärna. Inga skador påträffas. Hur? Ingen vrt men de kallar honom den lilla mirakelbebisen. Så gör även vi, jag är helt övertygad om att min finaste storebror, min ängel hade ett finger med i spelet. De säger ju att dör en föds en annan. Jag vet att Pontus vakade över Benjamin och inte lät honom gå till honom för Benjamin skulle va med oss och är med oss. Han har inga som helst men eller skador från sin start. Men jag måste verkligen prata på riktigt om detta. Sen är det allt med Pontus med. <3 Sen är det saker från min uppväxt som gjort stora spår, Hur livet kan ändras på en blinkning. Jag måste möta den verkliga sanningen.

Men jag känner som sagt hur lugnet sprider sig i kroppen. Jag faller inte ofta och det är många år sedan sist men jag tror som sagt att vi alla behöver falla ibland för att verkligen ta oss framåt.

Annars då? Jo då, De två stora barnen är ute och leker på gården och den lilla somnade nyss i min famn så la honom i sängen istället. Jag kollar lite på tv men ska nog ringa upp min syster Ida och tragga litta skit. :) Jocke är iväg men kommer sen då han vs på grabbkväll igår. :)
Skönt med lite egentid faktiskt. :)

Vi firade 2 årig bröllopsdag nu den 20 Juli, Hade en underbar dag :) Fick även fina rosor och choklad som jag tycker om. :)
Finns nog ingen som jag älskat så mycket som jag älskar den karlen, Han ger mig så mycket. Inte bara kärlek utan även trygghet, Han är min fasta punkt, min bästa vän! <3<3<3

Nej nu lite kaffe sen ringer jag Ida. :)

,- emma
...jag vet vi ses en dag...

Av Emma Andersson - 19 juli 2015 21:30

Ja det gör det. Jag känner mig dock ändå rätt nere men lågan håller på att tändas och jag känner hur lugnet åter börjar hitta rätt i kroppen. Så jag är nog snart på benen igen. :) Va längesen jag kände på detta vis, Men jag antar att man behöver falla ner ibland och resa sig för att verkligen inse vissa saker. Det är jobbigt som tusan absolut men jag tror vi alla gör det någon/några gånger under vår livstid, Det hör liksom ändå till på något vis.

Annars så är det mestadels jobb som gäller nu, Bara någon dags ledighet i mellanåt. Enda negativa med det är att vi fått ställa in vissa planer för oss hela familjen men vi hittar istället på saker när jag har en dag fritt. Ledig helgen som kommer första gången nu så det ska bli rusktigt skönt faktiskt.
Hade varit skoj om man hade kunnat lura ut Jocke på en shopping runda då eftersom Basse fyller ju 1 nu den 15 Augusti! Va tusan hände liksom, Haha..

Ligger just nu i soffan och kollar på filmen de visar på kanal 5 idag, People like us heter den. Handlar om en kille som får reda på att hans far gått bort samt att han har en syster han aldrig hört talas om. Verkar bra än sålänge iaf. Dock är jag helt slut så tror inte jag orkar se klart hela, Ska ju upp och jobba kl 7 i morgon med så man måste ju knoppa i säng med.

Aja skriver nock mera i morgon.

,- emma
...en tid...

Av Emma Andersson - 16 juli 2015 10:48

Det sägs att man ska va väl mående jämt och inte känna efter så mycket för då är det lätt att man känner det "onda"
Jag mår egentligen bra och är lycklig i mitt liv, Jag känner sådan balans och harmoni där jag befinner mig just nu. Jag har världens finaste familj, Utbildar mig till det jag vill arbeta inom, Har jobb och allt flyter på. Men sen har vi det förflutna, Det kommer liksom i kapp ibland och man hinner inte riktigt reagera hur allt bara rinner över. Min storebror gick hastigt bort i April 2011 och jag har inte riktigt velat inse att han är borta utan mer tänkt tanken att han är ute och backpackar världen runt då detta känts mycket lättare men jag har på riktigt vaknat nu och insett att han verkligen är borta, död! Tre små skit bokstäver som inte borde skrivas egentligen. Men min älskade Pontus kommer inte komma hem igen, Jag inser att jag aldrig kommer få höra hans röst eller prata med honom mera. Nu kanske ni som läser tänker ngt i stil med men herregud det har gått 4 år varför har du vaknat först nu. Förstå ist att han är död och go on liksom. Men NEJ! Jag har inte velat förstå, Jag har tryckt undan känslorna men nu har de hunnit ikapp och jag mår skit skit skit! Vi stod varandra nära så är kanske därför man tryckt och låtsats att han snart är hemma igen men nej ingen Pontus kommer hem igen.... :( <3 Jag bryts samman och känner hur det som håller mig flytande är Barnen och Jocke! Utan er hade jag inte stått. Tack för ni står ut med mina gråt attacker och mina känslor jag känner. Jag måste stå stadigt som jag gör nu för att orka gå framåt. Men jag fixar det, Det gör jag.

Samtidigt som dessa känslorna sköljs över en kommer andra saker med från det förflutna, man tänker om man gjort rätt val och agerat korrekt i många situationer. Jag vet att jag inte gjort det alltid dock! Ofta har jag tankar till en familj som gjorde ett enormt stort avtryck i mitt hjärta. En familj som va så främmande men ändå så nära inpå, Som jag kände mig hemma i, Som inte förstod men samtidigt förstod. Jag må ha varit en himla jubel idiot mot dessa människor många gånger och ångrar många saker och vet att jag ställde deras liv upp och ner när jag lyfte telefonen för första gången men jag ångrar inte en sekund av det. Jag minns även första mötet som det vore igår, Hur jag tog med min lillebror för att slippa möta de själv. Jag stirrade ner i marken när jag gick över gräsmattan på lekplatsen i Hasslarp. Jag minns när jag för första gången fick ögonkontakt med människan som va min pappa, min biologiska pappa! Jag va 16 år gammal och stöddig som en bandyboll för att försöka framstå som någon annan än mig själv för att bli omtyckt! Men jag kände sådan värme och sammanhörighet så det nästan är kusligt, Jag såg likheter med en människa både till utseende och sätt som jag inte tidigare sett med någon annan. Jag kände mig som en av dom även om jag hjorde mycket fel och saboterade en massa så är det lätt att vara efterklok. Hade jag kunnat spola tillbaka då hade jag behandlat er annotlunda undrr åren jag fick med er. Idag när man tänker tillbaka så förstår man hur de måste känt sig, Hur hand fru framförallt måste känt sig. Smällen va garanterat den hårdaste för henne. Min mening va och kommer aldrig vara att såra er, det vill jag ni ska veta. Men som sagt är det lätt att vara efterklok! Jag hoppas ni iaf vet att ni betydde och betyder för mig. Ni hjorde avtryck och lyfte mig när ingrt bar, Ni gjorde detta medans jag bara gjorde saker värre. Förlåt! Ni finns kvar i mitt hjärta och i våra album, barnen känner till er och vi lever på minnen för i ett foto album, Där står tiden stilla!

Detta inlägg kanske va rätt personligt känner jag men jag behövde skriva detta! Jag ber åter igen ursäkt om jag sårat någon.

,- emma
...i ett ögonblick är allt förändrat...

Av Emma Andersson - 3 juli 2015 06:52

Ja herre jösses. Kl är knappt sju och det är redan kanon varmt ute. Givetvis så jobbar jag kvällen idag men innan jag börjar så ska vi nock hinna med att åka och bada en sväng hoppas jag. :) Hade varit gött med lite färg på denna bleka kropp!

Avnjuter lite kaffe nu och slö kollar på tv i soffan, Vill möblera om känner jag men vet i tusan om jag töjar alltså. Våra gamla soffor står kvar i hallen med, Vill bara ha väck dom så man kan få ordning där igen. Ska fixa ny matta till vardagsrummet idag med iaf, Hittade en till ett löjligt pris här på en lokal köp och sälj sida så den blidde det. Mjukt och gott om fossingarna blir det med. :)

Ha en bra dag alla.

,-emma
...memories...

Av Emma Andersson - 2 juli 2015 17:47

så himla duktig. I förgår så tog han 2 steg helt själv samt lärde sig att klättra upp i soffan (mindre kul det dock, haha) igår så gick han 7 steg helt själv samt idag så släpper han mer och mer.
Av alla tre barnen så har han varit tidigast.
Mathilda gick på sin 11 månadersdag, Hon gick då när vi va på besök hos Micke och Pyret, Jag och Micke stod ute sen kom Mathilda krypandes, reser sig och går rätt mot Micke. :) Micke är min far. :)
Benjamin va 1 år och 6 dagar. På Julafton släppte han soffan och gick till Jocke. :D
Basse va när han släppte 10 månader och 15 dagar när han släppte vardagsrums bordet och gick mot mig! Mina älskade knoddar, om ni bara visste hur mycket kärlek jag hyser till er. Ni är det allra finaste jag har och jag älskar er många gånger om.

Idag har jag jobbar sen varit iväg på en del ärende. Står jobb på schemat i morgon med, och hela helgen. På Lördag står det även kalas på schemat. Vi ska till Östanå och fira Jocke, Mathilda, Jonathan, Nikolaj och Malva. Fullt hus med andra ord. Blev ju inget förra månaden då Jockes mamma blev sjuk men nu så. :)

Kom på det, Nu är det inte långt kvar till Basse fyller året och börjar dagis! Hjälp! Min lille bus. Vad hände liksom?

Nu har vi ätit lite kyckling sallad, Gott en sådan här varm dag. De två stora är ute och leker igen. Jocke går på semester nu på Måndag med. :) Blir mysigt med lite tid tillsammans även om jag jobbar. Haha. :)

Nej, nu ska jag ta mig lite kaffe annars sommar jag. Men ha det bra alla.

,-emma
...harmoni...

Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2 3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Juli 2015 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Gästboken


Skapa flashcards